Ibland hatar jag barn! Eller nej jag hatar inte barn men de är så typiskt att jag alltid ska hamna i samma vagn som alla skrikandes ungar.
Jag kommer nog förstå sen när jag får barn själv hur svårt det är att få tyst på sitt barn, men när ungarna skriker och bråkar på tåget kan man inte tänka något annat än "hur jävla svårt ska de va att få tyst på dom?!". Sen kommer man på sig själv, jag va antagligen lika jobbig jag när jag va liten.
Längtar tills jag kommer hem! Tåget är alldeles för varm, jag är trött och känner mig allmänt puppig.
Jag är inte där än, men en bra bit på väg!
SvaraRadera